Tisdagen den 18 augusti 2009 14:38

 Idag är de den 18 Aug 2009. De e snart 4 år sedan du lämnade oss.

Jag trodde någonstans att smärtan och sorgen jag kände den morgonen skulle försvinna och jag var många gånger rädd att en dag skulle jag ha glömt ditt skratt , ditt leende, ditt iiiande men såhär många år efteråt vet jag att de inte är så.

Du finns här hos mig lika verklig som den dagen jag såg dig för sista gången.

Jag kommer ihåg ditt iiande , ditt skratt och ditt smile. Ibland får jag säga till mig själv att skärpa mig då mina sinnen spelar mig ett spratt av saknad och jag hör dig iiia i ett rum intill.

Hur kan de vara möjligt att sakna en person så mycket som jag saknar dig?

Nu är din syster dotter snart 3år och du har aldrig träffat henne. Hon är lik dig i många saker och hon får mig ofta att tänka på dig. Du skulle ha gillat henne de vet jag. Ibland undrar jag om de var så att hon kom till oss för att vi skulle överleva sorgen och saknaden efter dig. Din plats i mitt hjärta kan ingen annan ta inte ens Alva som är mig så kär. Den platsen är bara din och de kommer den alltid vara.

Alva är nu som sagt 3 år och hon vill ofta gå till din gravsten vattna blommorna och tvätta bort fågelbajs från din sten. Trotts att hon e så liten och aldrig fick träffa dig vet hon hur viktigt de är att graven är fin. Hon känner de på sig hur mycket vi älskade dig och hur mycket vi älskar dig än.

Ibland har jag svårt att sova då ligger jag och tänker på den morgonen då golvet försvann under mina fötter för ett tag. Jag kommer ihåg hur skräck slagen jag var då jag skulle gå in på ditt rum och se att de faktiskt var så att du lämnat oss. Jag trodde väl att om jag inte gick in i de rummet och såg dig ligga där så skulle du finnas kvar. Men nu e jag glad att jag vågade att jag kunde. För du såg så fridfull ut...De såg ut som att du var lycklig och att du inte hade ont längre de var skönt att få se....

Ibland spelar dom låtar på radion som får mig att tänka på dig. Då kan jag börja gråta för att jag saknar dig så. Men du kommer alltid finnas hos mig och jag kan lova att så länge jag lever så kommer jag aldrig någonsin glömma bort ditt leende iiande eller skratt....

Kram från Lilla syster Ida